stjärnorna på himlen - En ny bloggproffs-blogg!
2nd Maj 10

Nu när jag måste börja städa och sortera ut vad jag inte ska ha med mig när jag flyttar.
Så inser jag hur mycket jag har skrivit under åren.
Och hur många adjektiv det finns som kan beskriva en fruktansvärd värdelöskänsla.
Jag tror att jag har använt dom alla, faktiskt.
Och av allt det jag har i mitt rum, som jag har skrivit är bara 20 procent bra saker, om ens det.
Det är fan illa alltså. Speciellt när man försöker att inte komma ihåg det.
Men jag blir fortfarande rädd ibland.
Jag gråter fortfarande ibland, när jag är ensam hemma, blir rädd, 
och alla andra har något annat att göra.
Jag vill fortfarande inte ringa och störa någon för att jag är livrädd här.
För att här är så tyst att det inte är tyst längre,
men det är inte lika intensivt längre. Jag klarar det.
Fast oavsett hur mycket av allting jag bearbetar, så försvinner inte detta.
Jag vet inte varför, jag antar att jag bara är sån.

 

12 februari 2008.

Jag mår seriöst sjukt cp. Allting bara, åhåhåh.
allt krymper, och hjälplösheten inom mig blir större,
och trycker mer och mer.
Jag hatar att vara hjälplös, helt totalt värdelös.
Jag får liksom en känsla av att vad jag än gör,
så lönar det sig inte till något.
Ingenting lönar sig..
Och allting bler bara mer hopplöst..
Ibland känns det som om ingenting är till någon nytta.
Som om jag gör allting förgäves.
Jag orkar liksom inte, jag orkar inte mer.
/ lalex.

17/2-08. palla

alltså åh. jag orkar inte. jag orkar inte att väggarna andas, och kväver mig.
att taket rasar och att golvet försvinner.
jag orkar inte hjälplöshetens ihärdiga flåsande i min nacke.
jag vill så jävla bort härifrån.
jag vill bort från allt, och bort från livet ett tag.
Men det går ju inte.
man kan inte ta paus från livet, och man kan inte göra saker ogjorda,
ord osagda och känslor okända.
Därför, måste jag försöka reda upp det som det är nu.
Men det känns så otroligt omöjligt.

Jag vet inte ens varför jag gråter.
I det stora hela har jag inte så mycket att klaga på tror jag.
Eller så har jag förträngt det.
Jag känner mig tom.
Det känns som om ingenting spelar någon roll.
Det är ingen rolig känsla, för det finns saker som jag vet spelar roll.
men som jag inte känner. även om jag borde känna dem.

Jag borde ingenting. jag borde lägga mig ner och aldrig vakna igen.
jag måste komma tillbaka till verkligheten.
Verkligheten kallar alexandra, halllå?
typ.
åh. jag orkar inte.
jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte.

Jag orkar inte.

Kom och rädda mig?
berätta för mig att det finns mer än såhär,
och att livet inte slutar här, att det finns mer att se fram emot,
och att allting kommer att bli bra.
jag är rädd.
Jag är jätterädd.
För framtiden, för mig själv, för hur jag känner.. för allt.
jag är rädd för att jag kanske inte glömt allt mitt förflutna.
Är det fel?
Får man sakna det förflutna?
Jag är rädd, för att jag aldrig vågar leva i nuet.
Lär mig det?
jag är inte stolt över mig själv, för jag inser aldrig vad jag har förrän jag inte har det längre.
det är inte bra.
jag är inte bra.
jag är ingenting.
jag bara gnäller, hela tiden.
hur kul är det att lyssna på?
inte kul alls, jag vet.
och förlåt.

gonnat.

19/12-07

urdrag ur kollegieblock måndagen den 17 december 2007.

”Det känns som om jag ligger på ett golv och sakta hasar mig framåt,
medans någon drar mig i benen. Som om något vill att jag inte ska gå framåt,
komma vidare. Ibland är saken borta, då drar den mig inte i benen.

Men då kommer ångesten. Jag vill inte att den ska komma tillbaka och jag vill inte
att den ska styra mig. Men jag vet att den kommer tillbaka och jag vet att den kommer
att vara starkare än innan. Det är alltid så. Jag kommer aldrig att klara mig undan detta.
Ingenting hjälper, jag kommer aldrig att komma loss och min styrka börjar svikta.
Det känns som om hela mitt liv är en lögn som om jag inte är någon fast materia
utan flyter ut och blir vad jag gör mig till. Jag är ingen. Jag har ingen personlighet.

Den tar det ifrån mig, den tjuvar från mig. Den stjäler mig. Jag vill bara gråta,
jag vill låta det göra ont, men det går inte. Ingenting går utom tiden.
Tiden som ingen kan stoppa. Även om ingenting ändrar sig eller rör sig så går tiden.
Och med tiden kommer den. Med tiden kommer det inte att finnas något kvar av mig.
Jag kommer att vara ett tomt skal. Kanske kommer enstaka, obetydliga, osynliga ord
att cirkulera runt mitt skal. Jag, mitt inre kommer att vara fånge hos den.
Den kommer inte att släppa mig för allt vad den är värd och jag har ingen styrka jämte den.
Jag är svag, jag är liten, jag är kall och orörlig. Ingenting kommer att bli som det borde ha varit.

Mitt skal lär inte veta att den är just ett skal, utan den kommer att känna mina smärtor.
Mitt illamående, min magont, min huvudvärk. Det kommer att vara mitt kallsvett
som rinner längs min egen rygg utan att jag finns i min egen kropp.

Det kommer att vara min kropp som bryts ner. Mitt psyke kommer inte att finnas där.
Det kommer att vara tillfångataget hos den.
Borta. Sönder. Och jag kommer inte att kunna repareras. Ingenting kommer att kunna repareras.
Inte ens om jag hade velat att det skulle repareras.
Allting kommer att vara sönder. Så sönder. Föralltid.
/ lalex * ”

tisdag.

ärligt talat nu, så skiter jag fullständigt i att det låter som om jag tycker mest synd om mig själv i hela världen.
för jag stör mig på precis allting, okej
alla ska vara så jävla kockobello,
HUR I HELVETE ORKAR ALLA?
ska det vara så jävla svårt att vara en helt jävla normal fucking människa, på nått sätt?
ska det vara så jääääävla svårt att liksom ÅÅHHHHHHH.

alltså, haha.
jag vill bara sätta mig ner, eller lägga mig eller whatever och bara gråta
alltså, jag orkar inte. helt ärligt.
jag orkar ingenting, okej.
jag vill bara bort, bort somfan.
bort från mamma och mormor som är dödsjuka,
bort från skolan och
bort från alla, snälla alltså.
denna veckan är inte min vecka, inte min vecka alls och det är bara tisdag.
Dvs att veckan bara precis har börjat.
jävla vecka alltså,
jag hatar julen dessutom.
JAG ÖNSKAR ATT DET INTE FANNS NÅGON JUL,
FÖR , DÄRFÖR.

nu ska jag dock gå och lägga mig,
lägga mig somfan och HOPPAS ATT ALLT BLIR BÄTTRE,
LITE EMO DET LÄT MEN DET SKITER JAG I.

onsdag. 28/11-07

hej.
jag är sjukt ont i huvudet, abajs typ.
jag ska jobba idag, jag känner inte alls för det.
Tur att det är helg snart, för ajg lär verkligen behöva det.
aah, jag känner mig bara så sjukt trött på nästan allting.
Och jag orkar inte alla äckligt jobbiga människor som bara AGBAÄSM.
kaGSOkma’ ÅHÅH,  jag orkar inte, jag vill inte, jag har inte lust och ååhåhåh.
jag har världens tråkigaste datorkunskap dessutom,
sjukt tråkigt, sjukt cp, fattar ingenting och åh.
jag känner mig liten och skabbig och åh.
jag vill lägga mig ner och glo på film tills jag dör,
med massa glass och te. :K

snart är det jul, inte mycket att se fram emot va.
för jag ska till stockholm och jag kommer att vara med min mamma i en evighet.
underbart.
jag hatar skolan, just nu.
jag hatar att jag inte fattar någonting,
jag hatar att jag inte pallar och jag hatar att jag inte palla fundera över varför jag inte pallar.
jag hatar att jag har kort hår, för det är jobbigt och äckligt
och jag hatar att jag stör mig på så jävla många
och jag hatar att ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.
JAG HATAR ALLT.
fittta
.

nu ska jag typ venne, göra nått.
så vi hörs. bajs.

onsdag.
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag känner mig helt fattig på ord.
Jag har tappat min förmåga att beskriva saker, och jag hatar det!
Jag hatar det för att jag ser andra som kan beskriva känslor, tankar osv.
Och jag hatar dem, för att jag inte kan det längre.
Eller för att jag inte orkar lägga ner så mycket tid och energi,
på att verkligen skriva ner det och mena varenda ord.
Men titta, så fort jag bara pallar,
så går det. Jag har redan skrivit för mycket.
Och jag borde inte säga till mig själv att jag skriver för mycket heller,
för då lär jag aldrig kunna skriva igen.

Åh, orka.
Jag vill kunna beskriva saker och personer som betyder för mig,
som jag kunde innan. Jag var bäst på det, jag var det.
Eller iallafall bra, och det var inte enbart jag som tyckte det.
Men jag vet inte vad det är med mig.
Ett tag funderade jag på om det var för att jag inte kände något längre,
för något, för någon.
Men så insåg jag att det gör jag ju..
Och frågan återstår då fortfarande varför jag inte kan beskriva det.

Det finns tillfällen som jag inte vill något annat än att berätta.
Men jag vågar inte.
För jag .. jag kan inte. Tror jag.
Om jag hade ansträngt mig så kanske jag hade lyckats.
Men ja, det känns som om ingen skulle bry sig så mycket.
Jag liksom, jag hatar verkligen att säga hur jag känner,
för jag hatar att bli avvisad. Jag hatar att öppna mig,
för jag hatar att vara sårbar.
Och jag tror hela tiden att om jag inte säger något till någon,
så är jag inte sårbar.  Men jag har fel.
Jag är feg.
Helt enkelt, jag vågar inte stå för vad jag tycker,
för jag tycker att det låter fel.
Fyfan för mig, ibland.
Jag borde tänka på vad jag känner, och säga det.
Och inte bara tänka på det för stunden, för mig själv.
Sen glömma det.
Och jag vill säga det, jag vill berätta saker, och förklara.
Men jag ..  jag vågar helt enkelt inte.
jag är sämst, somfan.

Jag vill verkligen.. lägga mig ner, och aldrig röra mig mer,
aldrig behöva säga ett ord mer, aldrig behöva lyssna på något skitsnack mer.
Ingenting. Aldrig behöva tänka på alla saker som gör mig helt galen.

Att jag mår illa är det enda jag känner typ.
jag känner ingenting annat.
jag hatar allting,
allting runtom.
För det hopplösa försvinner aldrig.
Inte den hjälplösa känslan heller.
Jag orkar inte ens kämpa emot den mer.
Jag orkar inte kämpa för att prata, för att lyssna,
för att känna och för att se.
Jag vill sätta mig i ett hörn och försvinna in där.

Försvinna in i tredje världen där hjälplöshet. och hopplöshet inte finns.
Jag är i botten och jag kan inte komma upp igen.

Kommentera

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Search

maj 2010
m ti o to f l s
« Apr   Jun »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Colors Theme by Dehradun

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu